Därför tackar jag som regel oftast nej till sådant. Som när jag jobbade var jag i stort sett aldrig med på några fester med Toys-gänget. Jag var och sa hej och tittade lite när de spelade brännboll bakom badhuset något år men det var kanske en kvart och sen åkte jag hem igen.
Någon fest hemma hos någon kompis har jag väl också varit på men det är ju inte speciellt många. Sitter hellre hemma. Fast egentligen gör jag inte det ändå eftersom jag hela tiden tänker och undrar vad de gör på festen, vilka som är där, har dom kul, vad missar jag och istället blir jag ledsen för att jag inte vågar.
Det senaste året har jag lyckats bygga upp mitt självförtroende och jag jobbar fortfarande på självkänslan. Men jag tror på mig själv och vet att jag klarar av saker o ting nu som för bara 1,5 år sen var helt otänkbart. Jag mår mycket bättre i mig själv, tycker om mig själv på ett helt annat sett och ser mig själv med nya ögon.
Men jag vet ännu inte om jag skulle våga gå ut på krogen eller tacka ja till en inbjudan till en fest hos någon kompis. Och skulle jag mot förmodan göra det, så vet jag inte om jag skulle överleva.
Inte undra på att man är singel..........
oj oj oj... känner igen mig.
SvaraRaderaStyrkekramar!!!