Oj vad svårt. Jag tycker egentligen inte om att fylla år men det var något speciellt med att fylla 25 tycker jag. Jag hade världens ångest långt innan, i flera månader våndades jag över att bli tjugofem. Jag tror nog att jag införde 25-års krisen faktiskt.
Trots all denna vånda och ångest över den här dagen så är det ändå en stor dag i mitt liv. Det var första födelsedagen som jag firade utan att bo hemma hos mamma och pappa. Drygt 2 månader innan jag fyllde år så hade jag flyttat in i min egna lägenhet. Jag hade släkten på fika hemma hos mig och jag kände mig vuxen för första gången i mitt liv. Det är något väldigt speciellt att känna den känslan.
Sen var det väl den födelsedagen som någon kom från Barcelona för att gratulera mig också, har jag för mig. Nu var det väl inte bara min födelsedag som lockade hem henne men jag väljer att tro det *haha*
Så ja, 25-års dagen är väldigt speciell och det är nog min favorit. Kommer heller i ärlighetens namn ihåg alla mina födelsedagar och jag har ju heller aldrig gjort något speciellt på dom så det är inte så mycket att favorisera eller tala om.
Förutom nummer 25 då förstås
klart någon åkte hem från barcelona, bara för att fira frökens 25 födelsedag.
SvaraRaderatänkte på det häromdagen. det är 5 år sen som jag bodde där....