Favorit minne

Dag 17 - Your favorite memory

Jag har många minnen som jag värdesätter väldigt mycket men det som står ut är ett minne av min morfar. Kan inte säga exakt när detta är från men jag t r o r att det är från sommaren 1995, vilket är den sista sommaren morfar fanns.

Jag var på besök och vi satt ute. Det var väldigt varmt och morfar satt i sin stol under äppelträdet i skuggan. Mormor var inne och jag tror att hon gjorde i ordning för fika för detta var på eftermiddagen. Jag och morfar satt o pratade lite smått om ingenting egentligen och helt plötsligt så sa morfar:

"Du ska veta Emma, att du betyder så otroligt mycket för mig och mormor."
Sen klappade han mig på kinden och sa "Jag älskar dig"

Jag är inte den som har lätt för att gråta men då kom tårarna kan jag lova. Det var en av få gånger som morfar sa något sånt. Visst sa han att han älskade mig då och då men det var oftast efter några öl men den här gången hade han bara druckit vatten och mjölk. Jag blir fortfarande alldeles varm inombords bara jag tänker på det ögonblicket och det är verkligen ett minne som betyder mer än så många andra. Ett minne som jag alltid kommer att bära med mig.
Det är också ett minne som gör att jag aldrig känner mig riktigt ensam. Mina morföräldrar stod mig väldigt nära och alla mina minnen med dom är mig kära men just detta, mellan mig och morfar, är något som jag tror att jag är ensam om i släkten och jag vet att morfar visste hur mycket det betydde för mig att han sa just dom orden.

När saknade efter morfar är som värst så plockar jag fram det här minnet och känner hans närvaro. Även om saknaden inte försvinner helt så minskar den för jag vet att han tänker på mig också och det är en enorm känsla