Min bästa vän

Dag 7 - Your best friend

När man var liten hade man bästa vänner - ibland olika varje dag eller åtminstone varje vecka. Men ju äldre man blir dessto mer sällan är det att man kallar någon för sin bästa vän tycker jag.

Det är några som jag skulle kunna kalla väldigt nära vänner; det är dom som jag vet om att jag kan prata med om allt utan att det skulle kännas jobbigt eller krystat. Sen är det inte säkert att jag gör det för jag vill inte vara en belastning eller till besvär. Fast å andra sidan så vet jag också att de flesta av mina vänner inte alls anser att jag är det utan det är en känsla som jag har inom mig. Något som jag själv har byggt upp och fått för mig.

Sen är det de vänner som står mig nära men som man inte umgås med så ofta eller inte har lika nära relation till som de övriga. Det är de som jag har gemensamma intressen med, de som man träffar lite sporadiskt och de som man ringer till lite då o då eller pratar med på msn.

Också finns det de ytterst få som känner mig väldigt väl - näst intill bättre än jag känner mig själv. Det är dom som jag skulle vilja kalla mina bästa vänner. Det är dom som jag vänder mig till när det är något speciellt och det är dom som jag känner mig trygg med att kunna prata om ALLT utan att känna mig till besvär. Det är dom som förstår mig och förstår hur jag tänker. Det är de som vet vad jag menar även om jag inte behöver säga det i ord. De är ytterst få men de betyder allt.