Ja det är många tankar och funderingar i min skalle just nu. Känner mig smått deprimerad en del dagar, framförallt på helgerna och ofta även på kvällarna. Känner mig oerhört ensam och ledsen. Jag vet att det går att göra något åt saken men det är inte så lätt alltid.
Alla har väl någon gång i sitt liv känt sig ful, oälskad och som om man inget är värd - att ingen vill ha en liksom, att ingen förstår en. Så känner jag mig just nu trots att jag vet att det inte är så.
Tycker att jag ger så mycket av mig själv men får sällan något tillbaka men samtidigt så får jag jätte mycket tillbaka av både familjen och vännerna.
Tror att det hela bottnar i att jag känner mig ensam. Jag vill ha någon att dela livet med, någon som ger mig den kärlek och värme jag behöver, som jag saknar. Jag vill också uppleva tvåsamhet.
Min största rädsla i livet är att leva hela mitt liv ensam. Att aldrig få uppleva ovillkorslös kärlek från en man eller ett barn. Att aldrig få känna starka armar runt om mig när jag som mest behöver det. Att aldrig få höra orden "Jag älskar dig". Tycker det är en mänsklig rättighet att få uppleva total lycka och ömhet någon gång i livet.
Hur gör man för att uppnå det??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
*kramar om* Den här ensamhetskänslan är oerhört jobbig, visserligen har jag man och barn men kan ändå känna mig väldigt ensam. Det är bara en känsla som finns där och jag tror kanske det beror mycket på mina föräldrar och annat...
SvaraRaderaDu kommer garanterat att hitta ditt livs kärlek, när det blir är det ingen som vet men den kommer när man minst anar det!
Tänker på dig!
Ja ensamhet,de är nått jag även kan känna,speciellt vänskaps-ensamhet. Undrar vart alla vänner är,känns som många finns när de själv vill ha nått.
SvaraRaderaDetta med kärlek och tvåsamhet är aldrig lätt, Och du kommer finna denna eviga kärlek. När man minst anar de. Massa kramar och jag tänker på dig.. Är de nått så vet du att jag finns där och lyssnar...