Platt fall

I fredags var jag, mamma, pappa, syster och Jan bjudna till bekanta på fika. Våra bekanta har två barn, två tjejer 6 månader respektive 6 år. Sexåringen ville att jag skulle följa med upp på hennes rum och leka efter vi hade fikat och det gjorde jag gärna. Det hela slutade med att vi byggde med lego. Resultatet ser ni nedan.

När vi hade byggt klart och jag hade fotat så skulle vi gå ner och visa de andra vad vi hade gjort. Sexåringen sprang glatt ned för trappan och jag gick efter i lugn takt. Jag hade mobilen i högra handen och jag tror att jag skulle lägga ner den i fickan precis när jag tar sista klivet och missar trappsteget totalt. I alla fall är det det jag tror hände. Kommer ärligt talat inte ihåg så fruktansvärt mycket efter det att jag tog steget och sen låg jag på golvet.

Det var tydligen en rejäl smäll och de andra trodde att jag hade brutit handen för den såg så konstig ut. Och inte sa jag något heller först men sen började jag skratta och då kände jag hur ont det gjorde i ansiktet. Reser mig upp och alla, inklusive sex månaders tjejen, tittar på mig och säger, nästan samtidigt, "Åh herregud!" Jag kan själv se hur bulan ovanför vänster öga växer o växer samtidigt som jag känner att en liknande bula växer på hakan. Känner så att tänderna sitter där de ska och blir lättad när de sitter fast allihop även om de är väldigt ömma.

Jag får en stor påse med is för att kyla ner svullnaden i ansiktet och det dröjer inte förrän vi tackar för oss och åker hem.

Under kvällen så känner jag att det gör mer o mer ont i kroppen, framför allt vänster sida. Handen är svullen och värker, svårt att böja handleden utan att det stramar i huden. Lite smått huvudvärk men känner mig inte illamående eller mer trött än vanligt vilket är tur. Vill verkligen inte ha hjärnskakning och det har jag inte, mig veterligen.

Natten var direkt ingen rolig lek det heller. Oerhört svårt för att sova. Sov extremt lätt, vaknade stup i ett och var vaken i en halvtimma eller mer varje gång, sov bara en timma i stöten. Mellan 04.00 och 05.00 var jag upp o pratade med Jessica i telefon, hon kunde heller inte sova.

Så när lördagen kom så var det ju inte direkt någon överraskning att jag var enormt trött och släkten som skulle komma på kalas o allt. Det var bara att bita ihop och försöka vara social o trevlig. Tror väl att jag lyckades någorlunda. Fick dock förklara varför jag såg ut som jag gjorde *haha*

Idag är jag fortfarande oerhört trött, ont i huvudet och resten av kroppen fortfarande. Hoppas på bättring imorgon men det återstår att se hur det blir med den saken.

Kort taget i lördags. Visst är jag vacker?? I verkligheten är märken mer blå och det på hakan syns bättre lite under i från. Det på ögat har börjat dra sig lite neråt mot ögonvrån och kinden är lite smått svullen. Fläskläppen är helt borta dock, tack o lov. Det är jobbigt nog att äta o dricka utan att se dum ut.